torsdag 15 oktober 2009

Barnkonventionen efterlevs inte!

I november i år är det 20 år sedan FN fattade beslut om barnkonventionen. Sverige tillhör ett av alla de länder som för 19 år sedan anammade konventionen och sagt sig vilja införa denna i alla beslut som rör barnen. Trots att det gått 20 år är det är inte ovanligt att barnens perspektiv glöms bort i kommuner och landstings alla verksamheter. Faktum är att det kräver en hel del av de verksamheter som vill kunna säga att de följer FNs barnkonvention. Har de fått redskapen att klara sina åtaganden?

I Landstinget i Kalmar län finns sedan en tid tillbaka en handlingsplan för barn och ungdomar som ännu inte fått någon politisk behandling utan har i det tysta blivit ett underlag för beslut och utvärdering utan att egentligen fått någon större dignitet. Det har visat sig att man är dålig på att uppfylla de mål och principer som ska hjälpa barn och ungdomar att få ett bemötande och en vård som utgår från deras förutsättningar och perspektiv. Det blir svårt att som politiker agera när denna viktiga handlingsplan har gömts undan från det demokratiska beslutsfattandet och därmed också den demokratiska kontrollen och utvärderingen. Detta dokument är allt för viktigt för att reduceras till luddiga riktlinjer och forum för interna verksamhetsdiskussioner på chefsnivå.

I denna handlingsplan för barnen står det bland annat att landstingets verksamheter ska i sina verksamhetsplaner presentera hur de arbetar med barnkonventionen och avrapportera detta årligen i sina verksamhetsberättelser. Det finns också många bra checklistor verksamheterna kan ha som hjälp och stöd i sina arbeten. Trots detta har ytterst lite hänt med att förstärka barnperspektiven i vården och arbetet med att föra ut och följa upp handlingsplanen i landstingets alla verksamheter verkar ha stannat upp.

Vad gör då den politiska majoriteten; socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet, för att få stuns i arbetet med barnkonventionen? Inte mycket tycks det. Handlingsplanen har inte ens fått den politiska behandling den förtjänar samtidigt som man faktiskt kan kräva att den högsta politiska nivån, landstingsfullmäktige, ska följa upp och i viss mån vara styrande kring hur arbetet med att föra in barnkonventionens delar i landstingets alla verksamheter utförs. I en fråga till landstingsstyrelsens ordförande Anders Henriksson om detta svarar han undfallande att arbetet pågår, men ännu så länge lyser handlingsplanen med sin frånvaro i den högsta politiska församlingen. Vad ger detta egentligen för signaler? Om nu denna handlingsplan även ska ligga till grund för politiskt beslutfattande i budgettider bör väl också den politiska församlingen besluta om den. Man undrar vad majoritetens företrädare försöker mörka med att ständigt hålla barnkonventionen ifrån sig? När, Anders Henriksson (s), får vi se en politisk behandling av handlingsplanen för barn och unga och när får vi se en barnkonvention som lever i barns möten med vården?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar