På valdagen nu på söndag finns det två val att göra. EU-valet som är oerhört viktigt för Sverige, samt folkomröstningen om Öland- en kommun som för ölänningen är viktigare än EU-valet. Diskussionerna om Öland- en kommun har senaste månaden mest fokuserats på konsulternas utredning och var kommunhuset ska ligga. Det som borde ha diskuterats i stället är möjligheterna som ett sammangående kan ge och vad en gemensam framtid kan innebära för Öland. Jag är övertygad om att vi behöver förbättra vårt samarbete mellan de båda ölandskommunerna oavsett om vi går ihop eller inte. Dock blir det avsevärt mycket enklare och smidigare med en gemensam kommunledning och gemensamma förvaltningar. Vi står inför en framtid som kommer att kräva stora insatser från den kommunala sektorn, både inom äldreomsorg och skola. Genom att effektivt utnyttja våra gemensamma resurser skapas utrymme för att möta dessa utmaningar. Men självklart har jag från Ja-sidan fler visioner om hur jag vill att vi formar ett framtida Öland. För att lyfta några exempel: Jag vill minska på den kommunala byråkratin, jag vill skapa fristående enheter både inom äldreomsorg som inom barnomsorg. Jag ser gärna att vi halverar antalet politiska uppdrag och får in engagerade och pålästa politiker. Jag ser inga hinder för fortsatt utveckling av de båda större orterna Borgholm och Färjestaden, inte heller för Löttorp, Mörbylånga och Degerhamn, samt längs hela östra sidan av ön. Jag vill att vi lockar nya företagare till ön med goda möjligheter till att driva sitt företag och jag vill att vi stimulerar de företag och industrier som redan finns etablerade. Jag ser möjligheter för Öland att fortsätta växa invånarmässigt och börja klättringen mot 30 000 invånare. Jag vill att vi utvecklar föreningsliv, natur och kultur. Turismen är en självklarhet där Borgholms kommun har försprång gentemot Mörbylånga och där tror jag att den södra kommunen kan ha en hel del att lära av sin granne i norr. Allt detta kan göras var för sig, men blir mycket enklare om vi är enade som en kommun. Vissa nej-sägare lyfter fram det historiska faktum att de båda kommunerna har haft svårt att samarbeta tidigare, och att det är en omöjlighet att komma överens med varandra. Viss del av den kritiken är berättigad, men det krävs två för att dansa tango. Går man in i ett tänkt samarbete med inriktningen att den andre partnern är omöjlig att samarbeta med, vad blir då resultatet? Det som krävs för ett sammangående är politiker och tjänstemän som kan släppa prestigen och se till vad som är bäst för Ölands medborgare. Det handlar om vilken framtid vi vill forma tillsammans som en gemensam kommun, och inte småtjafsa om var t.ex. kommunhuset ska ligga. Både Ja-sidan och Nej-sidan använder samma argument för att föra fram sina åsikter, fast med olika ingångar. Ekonomin och bristen på samarbete är tydliga exempel på detta. Jag tror dock att alla ölänningar har en uppfattning om hur de står i denna fråga oavsett vad Ja-sidan, Nej-sidan eller konsultrapporten säger. Jag hoppas innerligt att de använder sin demokratiska rätt nu på söndag för att påverka framtiden. Det tänker i alla fall jag göra, och då med ett JA!